Vägen ut leder inåt

I morse när jag vaknade hade jag en speciell känsla i maggropen. Omringad av två katter med klippande ögon och snusande andetag kände jag mig helt plötsligt så himla tacksam. Tacksam för att min kropp fungerar som den ska, tacksam för att jag har människor i mitt liv som är vackra inifrån ut, tacksam för att det trots all bullshit finns så otroligt mycket skönhet ute i världen. Jag ska inte släppa taget om den här känslan.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0