Det har varit lite omvälvande, omvälvande i den mening att pappa kanske hoppar på ett jobberbjudande och flyttar utomlands. Först blev jag förlamad av chock, och det kändes ungefär som att mattan som jag stod på rycktes bort under fötterna, men nu har det lagt sig och jag försöker tänka att det kommer bli bra det här. Måste se det som en möjlighet snarare än en omöjlighet. Vi får se var jag ska bo, om det nu blir av.