Skör

Jag blev så otroligt, obeskrivligt, oändligt lycklig i själen när jag läste SvD:s serie om högkänslighet. Igenkänningsfaktorn är skyhög. Dessutom är det skönt att få det säkerställt att jag inte är den enda med känsligt nervsystem. Det sträcker sig tillbaka flera år, i flll-era år har jag undrat och grämt mig över varför jag tycks ta åt mig mer, bli sårad av minsta lilla sak, tänka för mycket, känna för mycket, sova för lite för att jag tänker och känner för mycket, tappa andan av det subtila, känna gråten i halsen för att världen är så fin, för att vissa ögonblick, småsaker, ord och detaljer är så fina. Att känna sig som en enda stor parabol som tar in sinnesintryck efter sinnesintryck. Att inte kunna filtrera bort smärtan. Att vara tunnhudad, bräcklig, ängslig och nervig.
Men det bästa av allt är att få bekräftelse på att det finns plats för sårbara människor också, och att det faktiskt kan vara en tillgång och inte enbart en belastning för individen och omgivningen.
Jag blev så fängslad av det här att jag till och med beställde Elaine Arons bok från Adlibris. Högkänslighet for dummies typ! Åh, lycka.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0