12-string guitar

Nu har jag haft sommarlov så himla länge så att jag börjar glömma bort hur det känns att ha förpliktelser och rutiner. I ungefär sex veckors tid har det sett ut ungefär såhär: sova till klockan 09.00 - 10.00, gå upp och göra lite yoga, ta ut katterna, äta en lång frukost, streama någon tv-serie, ta en promenad/joggtur, duscha, sitta framför datorn och låta mig inspireras av allt som finns på nätet, äta kombinerad lunch/middag eller något och sedan krokna klockan 22.00-23.00. Jag fattar för övrigt inte att jag måste kasta in handduken så tidigt, jag brukar lätt kunna sitta uppe och uggla till klockan 02.00-03.00. Och även om jag får en god tiotimmarsnatt så känner jag mig ofta trött och seg och lite hängig. Börjar misstänka att jag har brist på någon viktig vitamin eller mineral.
Anywho, jag är snart inne på sista veckan och min semester sjunger på sin sista vers. Jag kan säga nu att TACK OCH LOV att jag sökte in till en kurs på universitetet så att jag har någonting att göra nu i höst. Tanken på att fortsätta leva på det här sättet, utan att uträtta någonting av värde och dega dagarna i ända, får mig att rysa. Jag skulle känna mig komplett bindgalen och alldeles låst i skallen efter ett par månader av denna sysslolöshet.
(Och jag kommer hata mig själv för att jag skrev detta någon gång där i november/december när jag känner mig smått superbusy och söndersliten). Väldigt tricky det där med balans.
Här kommer en spellista på sådant jag har lyssnat på i augusti. En salig blandning av electro och banjo, hoppigt och stillsamt.

Idiot

Igår när vi helt plötsligt fick bråttom och sprang till tåget. Vi åt middag hos Kassi och pratade och catchade up. Allt var frid och fröjd och riktigt trevligt fram tills klockan halv tolv ungefär då jag inser att min id-handling i form av ett stort, töntigt pass är puts väck, spårlöst försvunnet, bara sådär. Då blev jag fett depp och åkte hem och drunknade i självömkan. Nu följer förmodligen en massa krångliga detaljer som en ordentlig husrannsakan, en tripp till polisen och härliga utgifter, men jag är tacksam att det handlar om en sak som faktiskt går att fixa. Tur att jag inte förlorade ett ben eller något.

Även om jag fick mitt livs första lön denna månad så känns det omotiverat att spendera pengar. Jag har aldrig sett så mycket pengar på mitt konto förut, och ändå får jag måttlig ångest när jag frivilligt eller ofrivilligt köper någonting. Det är som att pengarna glider mig ur händerna utan att jag har fått något ordentligt grepp om dem alls.

Emilior

 
De här vackra varelserna har två saker gemensamt. 1. Bägge heter Emilia. 2. De är vackra och mysiga båda två.

Short skirt long jacket

Emilia är påväg hem till mig. Vi ska sitta i mitt kök och dricka te, catcha up och prata ut oss. Jag har inte sett henne sedan studenten så det kommer bli en kär återförening minsann.
Här är två muntra bilder på mig just nu. Hej då.

Peachy

PST!
Förlåt för att jag bloggar om ätbara saker hela tiden. Förlåt för att jag lägger upp bilder på ätbara saker. Jag har perioder då jag uppskattar ätbara saker lite extra, och jag är inne i en sådan period just nu. Det i kombination med att jag känner mig extra sugen på att blogga resulterar i att min blogg fylls av bilder och recept på en massa ätbara saker. Jag har andra intressen också och jag gör faktiskt andra saker om dagarna också, jag lovar.
  Min bror suckar när jag plockar fram kameran. Just eat the god damn food tycker han. Han har en poäng. Det är nästan så att jag suckar åt mig själv och mitt beteende då jag egentligen tycker att det är lite uttjatat med rosaluddiga bilder på pastellfärgade cupcakes. Ibland behöver man en dos självdistans.
 

 
 
Men nu till saken. Vad gör man när man har x antal nektariner och persikor som är sjukt mogna och kommer mögla ihop innan man hinner förtära dem?
...
Man gör en persikopaj! Jag blev faktiskt förskräckligt nöjd med rutmönstret. Det ser så amerikanskt och mysigt ut. Här är receptet som jag utgick ifrån (det kommer från The Lunchbox Bunch igen, heh).
 
 
Peach är för övrigt ett av mina favoritord på engelska. Peach. Peach...
 

Ännu en skörd

Varning: fler bilder från mitt grönsaksland (jag ska hejda mig snart).
Titta vilken luscious kale, huh?!
 
Efter tre månaders engagemang kände jag att det var dags för en bild med mina veggies.
Jag tycker att den här bilden är fin för den fångar hennes karaktär väldigt bra.

Nu är det mulet ute och det regnade för ett tag sedan. Jag ska läsa och mysa och så. Puss

Bluebs

 
Idag plockade jag med mig massvis med blåbär från skogen. Något så enkelt som att insupa aromen av färska blåbär är en underskattad upplevelse som sorgligt nog har hamnat i skymundan tycker jag. Mer blåbär åt folket helt enkelt.
 
Blåbär är fiffiga små grejer. De är rika på antioxidanter som bekämpar fria radikaler i kroppen, och på så vis förebygger de oxidation i cellerna. Med andra ord så förhindrar de att vi rostar ihop! Om det inte är en anledning att äta blåbär, så säg. Min mormor äter en deciliter per dag varje år och hon är den spänstigaste jag vet.
Om jag nu ska inkorporera mer blåbär i min kost så föredrar jag att göra det på det läckra sättet. Det fick följaktligen bli en antioxidantkälla i form av blåbärsmuffins.
Moist muffins toppade med velvety bluebs. Lyckan var gjord, eller i alla fall eftermiddagsfikan. Jag matchade med en grönt te-latte (ännu en antioxidantbomb!) och Haruki Murakamis Sputnik Älskling. Fikan (inklusive boken) var vegetabilisk, för så blir det när jag är i köket och härjar.
Angående Murakami så har jag i sanningens namn svårt att förstå den stora hajpen kring hans böcker. Jag kan inte påstå att de är dåliga, men lika lite kan jag påstå att de är utmärkande bra. Det kanske är någon magi som jag inte förstår mig på.
 
Blåbärsmuffins (ca tio stycken)
 
4,5 dl mjöl
1 tsk bikarbonat
1 tsk salt
1-2 tsk kanel
1-2 tsk vaniljsocker eller vaniljextrakt
0,5 dl socker (kan uteslutas, det blir sött ändå)
3 mellanstora rejält mogna bananer, mosade
Fyra matskedar solros- raps- eller smält kokosolja
En skvätt valfri vegomjölk (att tunna ut degen med så att den lättare går att scoopa i muffinsformerna)
 
Blanda de torra ingredienserna. Tillsätt de blöta ingredienserna och rör om tills mjölet har absorberats, inte mer än så, för då förlorar glutenet (eh, bestämd form någon?) i mjölet sin magiska kraft. Smaka av degen (obligatoriskt, för den är synnerligen smakfull).
Fyll 2/3 av varje muffinsform med muffinsdeg. Grädda i 180 grader Anders Celcius i ungefär 20 minuter, tills muffinsarna är torra (men inte ökentorra) och saftiga (men inte degiga).
Servera tillsammans med Murakami och grönt te. Eller någonting annat.
 
 

Peach pie oatmeal

Har man nått sin botten när man ligger i sin säng såhär på kvällskvisten och planerar sin frukost inför morgondagen? Herregud vilket matvrak jag är. Äh I can't help it, jag älskar mat. Det här ska jag försöka slänga ihop imorgon:
 
 
Gah jag dör, kommer typ inte kunna sova för jag är så pepp (okej nu överdriver jag). Receptet kommer från The Lunchbox Bunch som är världens i särklass bästa matblogg om ni frågar mig. Puss
 
 

Mi lajki

 
Ett skepp kommer lastat med en sunkig blixtbild på min nya väska!

RSS 2.0