Tomholmsstigen

 
Morfar bor i trivsamma Gammelstad utanför Luleå, i ett hus som är det mysigaste jag vet. I hans trädgård finns det rallaros och en massa andra fina blommor samt jordgubbar, krusbär, hallon och rabarber. Gräsmattan är så pass stor att man kan man sätta upp ett badmintonnät och spela, vilket vi såklart gjorde. Fem härliga dagar blev det uppe i Norrbottn, och vi hann göra det mesta: vila, prata, grilla, baka rabarberpaj, spela Kinaschack, umgås, basta, bada i Luleälven och så vidare.
Han är litegrann som en björn, min morfar. Han har en mullrande röst och lufsande gångstil. Han lever på älgkött, en massa smör och andra animalier, och när vi åt vegetariskt en kväll kläckte han ur sig: "Det här är ju nästan ätligt!". Han älskar skogen. Han fällde en gran på sin tomt och snickrade ihop en bänk som han gav till mamma och hennes man. Han dricker kaffe säkert fyra-fem gånger per dag, och bjuder på sötsaker efter varenda måltid. Han rökte i säkert femtio år, och jag kom att älska doften av tobak, för den doften satt i hans skägg som skavde mot mina kinder när jag kramade honom.
Och eftersom han är från Norrland så gav han mig en ren att hänga runt halsen när jag tog studenten. Det var något av det gulligaste.
Sådan är han, min morfar.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0