leva för att äta/äta för att leva

United States: The Revis family of North Carolina.
Food expenditure for one week: $341.98
Chad: The Aboubakar family of Breidjing Camp 
Food expenditure for one week: 685 CFA Francs or $1.23.
Ingen kommentar... Här finns fler exempel.

Nimmer nutton

Hej! Idag har jag påbörjat mitt nittonde år här på denna jord. Jag blev kramad och grattad i skolan av en massa fina människor, så mysigt. Elisabeth var sneaky och överraskade mig pladask med en rödvinskaraff som är så himla fin. Hon alltså, vilken brud!
På kvällen firade mamma och hennes man, mommo, William och Agnes mig med vegolasagne och princesstårta. Jag är så glad och tacksam att jag har en sådan fin familj.
Får visa presenterna någon annan dag om jag orkar. Nu ska jag tvätta bort sminket och sova med katterna. Födelsedagspuss

Budafest

Imorse vaknade vi och gick upp och duschade, åt frukost och så.
Jag fick också ett namnkort och en välkomstpresent i form av choklad som smakar som en ungersk variant av Plopp.
Pappa gick på konferens och jag gick upp på hotellrummet och hoppade i min bikini. Hej hej vinterbleka kropp.
Såhär ser för övrigt utsikten mot Donau och Pestsidan ut.
Dags för spa! 36 grader i det där thermalbadet. Ljuvligt. Varenda muskel i kroppen slappnar av.
Efter spaupplevelsen. Går upp och läser och känner mig lite groggy.
Sedan går pappa och jag och äter lunch med resten av hans internationella kollegor. Har ingen bild. Och just det ja, Ungerns president var tydligen med på konferensen, men jag såg honom aldrig tyvärr! Han är tydligen en skön och ganska avslappnad typ, säger pappa.
Efter lunchen gick jag och pappa en liten minipromenad i grönområdena här på Margaretaön. Varmt var det.
Pappsen.
Nu ska jag chilla här på hotellrummet fram tills klockan 16 då pappa slutar för dagen. Ikväll ska vi åka in till stadens kärna och äta middag och insupa den budapestiska atmosfären. Jag ska kolla på nätet om jag hittar någon restaurang som har vegoalternativ och inte bara blodiga ungerska korvar. Och kanske plugga lite på projektet nu när jag ändå har tillgång till internet. Eller ta en tupplur. Det blir nog det senare.

Hälsningar från Holland

Hej, jag är mellanlandad i Amsterdam. Pappa är gold member hos KLM så vi sitter i deras eleganta lounge med resten av adeln och håller oss borta från boskapsklassen nere i de sunkiga vänthallarna. Man är ju trots allt från Liiiiidingö (ironin bara flödar).
Här sitter vi i ett antal timmar till. Jag har gått och småätit och smådrukit av loungematen, surfat, skrivit och läst. Timmarna går rätt fort när man har mat och dryck, Wi-Fi, bekvämlighetsinrättning och böcker.
Jag tror för övrigt inte att Holland är min grej. Även om jag inte är ute i själva landet utan endast på flygplatsen så känner jag på mig att jag inte skulla trivas så bra. Språket är fult, maten är allt annat än en kulinarisk sensation och killarna har blommiga skjortor, högglansiga ansikten med rosor på kinderna och säkert ett par träskor i garderoben. Inte riktigt min melodi. Äsch nu ska jag sluta dra alla över en kam sådär, inte schysst! Tulpaner är rätt fina i alla fall.

Viszlát!

Nu sticker jag till Budapest som sagt. Tillbaka söndag. Ha det fint!

23/5-12

Det verkar som att en förkylning har hunnit ikapp mig. Trist. Halsen är ihopsnärjd och bihålorna täppta. Har precis hällt i mig te med honung och ska nanna snart så att jag får en god natts sömn.
Imorgon åker jag till Budapest. Det är en födelsedagspresent från pappa. Verkligen snällt av honom. Han ska på konferens och får ta med sig en snyltare (jag). Vi ska bo på ett spahotell på en holme i Donau, mittimellan Buda och Pest. Jag ska ta med mig x antal böcker, slappna av och jäsa som en bulldeg vid de heta källorna.
Igår var jag på en jobbintervju. Kvinnan som intervjuade mig var bitter och torr. Hon såg mig knappt i ögonen, men när hon väl gjorde det var det en kritisk blick av misstro. Jag satt där och kände mig dum.
Efteråt gick jag med blicken i marken och liknade samhället med dess jobbintervjuer vid ett enda stort paraply som alla får plats under förutom jag. Det var känslan av misslyckande som talade tror jag. Men så är det nog inte alls egentligen. Det är löjligt. Jag överdriver.

Sådant jag gillar, del nio

Pepparmynta, romcoms, personliga koppar/muggar, att gissa huvudstäder, stövlar, Vegomässan (tagga 2 juni, jag och Therese ska dit!), espadrillos, maj, att fylla år.

Ojoj

Jag har det väldigt roligt just nu. I lördags var jag på E & E:s studentskiva. Sjöng tjofaderittanlambo för full hals och dansade mig tokig. Det var som en karusell i mitt huvud som fortsatte snurra långt in på småtimmarna. Dessa studenttider alltså...

I could find the whole meaning of life in those sad eyes

Dear Baby, I hope someday somebody wants to hold you for 20 minutes straight and that's all they do. They don't pull away. They don't look at your face. They don't try to kiss you. All they do is wrap you up in their arms and hold on tight, without an ounce of selfishness to it.

Earl Murders Me Because I'm Having An Affair Pie... You smash blackberries and raspberries into a chocolate crust. I Can't Have No Affair Because It's Wrong And I Don't Want Earl To Kill Me Pie... Vanilla custard with banana. Hold the banana.

Och, haha:
Dr. Pometter: Maybe we could have a cup of coffee or something?
Jenna: I can't have coffee, it's on the bad food list you gave me! What kind of doctor are you?!

Okej det jag älskar med Waitress är:
1. Deep southern-dialekten och huvudkaraktären Jenna Huntersons röst som liksom är... förförisk, mörk och stadig.
2. Hennes förmåga att hitta på olika sorters pajer för varje unikt tillfälle.
3. Dr Pometter! Hans smått neurotiska sätt och sorgsna ögon.
4. Stämningen, musiken och hur de samspelar.
5. Dess oförutsägbarhet (det ordet finns inte - jag vet).
Det är inte meningen att låta som en filmkritiker men alltså åh, den här filmen hamnar på listan över filmer som jag alltid återkommer till. Jag vill inte ens ta bort den från datorn trots att det bara finns 8,57 GB minnesutrymme kvar!!

Coucou!

Det är öööver... Ja! Yes! Oui! Da! Sì! Fyra lediga dagar. Jag ska bara vara ledig och göra saker som att titta på en massa romcoms, plantera squash, powerwalka längs med vattnet, städa mitt rum, gå på studentskiva, umgås med kompisar, sova, baka... Åh jag kan fortsätta i all oändlighet. Men nu ska jag slå igen datorn, borsta tänderna och bege mig ut på en rask promenix! Puss

I like your flaws

I like how you mispronounce words sometimes, how you fumble and stammer and stutter looking for the right ones to say and the right ways to say them. I appreciate that you find language challenging, because it is, because everything manmade is challenging. Including man, including you.

When you sleep on your side, I like to map the constellations between your beauty marks freckles pimples, the minuscule mountains that sprinkle your back. I like the tufts of hair you forgot to shave and the way you smell when you haven’t showered in a while; I like the sleep left in your eyes.

I like the way your skin dies in the middle of the night, how you die from embarrassment the next morning; how you writhe in the snake casing you’ve left behind. I like that you think pillow snowflakes carry more weight than pillow talk; that you think my opinion of you is so fickle that it could change overnight. (It’s not.)

I enjoy seeing you insecure, vulnerable. I like to watch red steam light up your cheeks, a spreading mist of shame when you think you’ve done something unacceptable like missing a step on the stairs or not having the perfect answer to something I’ve said. It’s like you honestly don’t know how wonderful you are, it’s like you have no idea.

The burns, the scars, the black and blues on your face body heart, I want to know their stories. I want to know what hurt you, who hurt you, how bad the damage is. I like your hard, ugly toenails and the layer of fat that lines your belly, the soft parts you try to hide. It’s okay to be soft, sometimes.

I appreciate your ability to get inappropriately angry as much as I appreciate your willingness to apologize afterward. I like how your passion manifests unpredictably and uncontrollably, how your feelings cannot be caged or concealed, how you’re incapable of apathy.

I like how you can’t dance, how you have pedestrian taste in music, how the worst song on every album is your favorite. I like how enthusiastic you are when you hear it, it’s like you don’t know how terrible it is, it’s like maybe how you’re able to love someone like me. (Perhaps that’s your biggest flaw, perhaps that’s the one I love most.)

Your flaws single you out, set you apart, make you different from the rest, and thank god. I don’t just put up with settle for accept your blemishes, I like them. I like them because they make you human, and humans are easier to love than photographs and illusions and ideals; humans fit more easily between arms and between legs; humans are welcome to their imperfections because if there’s one thing humans can do perfectly, it’s love. Humans can love, they can do it flawlessly.

(tagen härifrån)


Pappa





Bilderna är från en fotouppgift som jag redovisade i måndags. Man skulle härma/inspireras av en fotograf och jag valde Dave Hills svartvita porträtt. Pappa gör sig rätt bra på bild tycker jag, speciellt i profil.

I dag är det onsdag och jag hade bara en lektion - franska. Höll en redovisning om Guadeloupe och när Sofie nämnde att hon kände sig trött lite sådär i förbifarten så gav min fransklärarinna Eva mig, Hugo och Sofie en massa tips om mindfulness på rasten. När jag kom hem på eftermiddagen såg jag att hon till och med hade skickat ett mejl bara till oss tre där hon tipsade om en mindfulnessapp. Alltså, jag måste bara säga att jag avgudar lärare som är sådär gulliga, rara och omtänksamma som Eva. Gullegull.
Jag borde inte sitta här och blogga egentligen. Jag borde plugga ungefär tusen grejer känns det som. Men för tillfället sitter jag bara här och degar. Inte bra.

0:16 <3


It's like a crime scene in my pants

Mjäh. I skrivande stund ligger jag här i sängen med en molande ömhet i magen. Igår såg jag No Strings Attached och tyckte att den här scenen var lite ömklig och mysig.
Ironiskt att jag fick min mens dagen efter. Åh nu vill jag ocksåå ha en period mix! Keep bleeding keeeep keeep bleeding in love etc etc etc

Hapi

Såhär glad är jag idag! Och det bästa av allt: jag vet inte varför!

Blovis

Hej. Min ansiktshud FJÄLLAR. Den är inte sådär värst röd och hopplös längre men den FJÄLLAR. Och jag har inte varit ute i solen överdrivet mycket, så det kan inte vara så att jag har bränt mig.
Okej här kommer en jätterolig grej: jag ska söka jobb till... trumvirvel... Lovans Djurcenter. Ägaren heter Lovisa, precis som jag! Åhhh, det är en jättemysig djuraffär där vi alltid köper torrfoder till kattisarna. Jag hoppas av hela mitt hjärta att jag kan få jobba där för att 1. Kunna säga "Hej jag heter Lovisa och jag jobbar på Lovans djurcenter" 2. För att jag är så väldigt förtjust i djur.
Hehe, tänk om jag skulle öppna en djuraffär preciiis bredvid vid namn "Blovans Djurcenter".

Skonsamt



Schampo och balsam från Faith in Nature. Både min hårbotten och naturen mår bättre. Det gömmer sig en massa konstgjorda och syntetiska ämnen i "vanliga" hårprodukter. Jag har svårt att förstå varför man ska släppa ut ämnen som inte är biologiskt nedbrytbara eller naturliga ut i naturen, och ännu svårare att förstå varför man ska gnugga in dem i sin hårbotten (det kan ju knappast vara hälsosamt i längden). De här finisarna doftar svagt och behagligt och gör sitt jobb, och så slipper man kemikaliechocken.
Snart kommer jag väl gå runt i rediga vandrarkängor med en fjällrävenryggsäck på ryggen och enbart leva på råa grönsaker. Haha, nej då, ingen risk. Råkar bara tycka om la vie en vert!

1/5-12

Min valborgsmässoafton spenderades i Uppsala med mina fina syskon. Har aldrig varit med om någonting liknande. Det var festivalborg. Fylla innan klockan slagit tolv på dagen. Filthäng.
Idag har jag dammsugit, tittat på GG, ätit zucchinispagetti och nu ska jag ta en dusch. Japp.
Elisabeth delade med sig av Londonbilderna och jag kastades tillbaka ett halvår. Saknar det så himla mycket, hade så himla kul. Det var en väldigt speciell resa.
DET ÄR MAJ. SOM JAG HAR LÄNGTATTT

RSS 2.0