Tätt intill


Instahhh

 
Lovisagram heter jag på Instagram. Fyndigt, huh???!!!! Ähum..

Herregud

Det är vad jag har att säga om mitt liv just nu. Pangbomkrasch så bara trillar det in en massa nya saker i mitt liv som är så himla... nya. Liksom spännande och jobbiga på samma gång. Jag balanserar universitetsstudier med ströjobb, blir torterad av min PT, pussas. Hej hej överstimulans, jag vet inte hur detta ska hanteras, jag är typ ny på alla fronter.

Beaucoup plus facile

I helgen jobbade jag på ett trettioårsparty. Det gick faktiskt bra för att vara första gången jag arbetar i den branschen. Jag hällde upp champagne, plockade undan skräp, ställde fram rött och vitt och rosé och öl, ställde fram mat och fyllde på mat, gjorde kaffe, serverade avec och så vidare. När jag inte hade någonting att göra hängde jag med kocken som visade sig vara ungefär i min ålder. Vi stod nära grillen i ett försök att glömma bort septemberkylan och pratade om Grekland och joggingskor. Efter passet var jag några hundralappar rikare, men trött som en bebis. Jag somnade med en mikrovärmd vetesäck på min onda ländrygg.
 
Universitetsstudierna går bra. Jag är nöjd med första veckan. Igår lunchade jag med Nene från Senegal som jag trodde var ungefär 25 men som visade sig vara gammal nog att vara min mamma. Hon är väl ung i sinnet eller så är jag oroväckande lillgammal (jag tror mest på det förstnämnda faktiskt).
 
I vilket fall som helst så pratar hon bättre franska än svenska så jag fick mig en riktig omgång i det franska språket. Som grädde på moset pratar hon väldigt snabbt med den där speciella afrikanska franskan. Jag kan sitta på en föreläsning och tycka att jag hänger med riktigt bra i det som sägs, men när det kommer till att faktiskt tillämpa språket i vardagssituationer så kan jag säga såhär: FYFAN vad det är svårt. I alla fall innan det lossnar, hur det nu känns.
 
Idag då: klockan 15.00 är det dags för grammatik, så jag ska dricka upp kaffet och bege mig så småningom. Ikväll slutar jag klockan 20.00. Mjäääk.
 

Början.

 
Nu är första dagen på uni avklarad. Skönt tycker jag, då det kan vara rätt jobbigt att inte hitta till hörsalar och inte veta vad man ska förvänta sig. Nu är jag en dags erfarenhet rikare och har lite mer hum på stället. Hänger mest med mig själv då jag inte känner någon, och just nu känns det rätt avlägset att jag skulle bli fett bundis med någon från min grupp. Men sådant visar sig så småningom antar jag.
Jojustdetja, gissa vem jag träffade på bekvämlighetsinrättningen? Ulrika, min kompis mamma! Hon ba: hej jag ska läsa italienska här, vad kul att få en buddy, vi borde plugga/fika tillsammans. Det var random och kul!
Snart ska jag iväg och ha grammatik och översättning och sedan muntlig språkfärdighet. Let's do this.

Love without lies

 
Stillbilder från Les Amours Imaginaires som Agnes tipsade mig om... Kanadensisk franska låter så himla kul. Bra film.
På tal om Kanada är jag sugen på att åka dit och kanske stanna där ett tag. Om det sig vill.
Imorgon börjar min kurs på universitetet (lite fladdrig i magen, annars är jag relativt lugn).
Såatteh... Nu ska jag putsa gaddarna och lägga mig och läsa.
 

Tankar vid Ropstens busshållplats

  • Acceptans underlättar en hel del. Därmed inte sagt att jag inte tror att man kan ändra saker som har med sig själv eller den yttre miljön att göra, men om man i grund och botten kan se på sig själv och sin omgivning med blida ögon och utan att önska att saker och ting vore annorlunda så har man, enligt min mening, kommit rätt långt.
  • Det är för jävla svårt att sortera tankar som far omkring i huvudet. Ofta kommer jag på en briljant idé bara för att upptäcka att den försvunnit in i huvudets ingenmansland när jag hämtat laptopen eller papper och penna. Ergo: att skriva ner tankar är sanslöst mycket svårare än man tror, speciellt för mig som tänker alldeles för fort. Egentligen kanske vi alla är genier innerst inne. Men de som blir erkända genier är de som lyckas fatta tag i en tanke innan den flyger iväg.
  • Jag är introvert, det är jag verkligen. Men jag är lite extrovert också, ibland. En sak som i alla fall är säker är att jag skulle gå under utan det ena eller det andra.
 

America

Let us be lovers we'll marry our fortunes together 
I've got some real estate here in my bag 
So we bought a pack of cigarettes and Mrs. Wagner's pies 
And we walked off to look for America 

Kathy I said as we boarded a Greyhound in Pittsburgh 
Michigan seems like a dream to me now 
It took me four days to hitchhike from Saginaw 
I've gone to look for America
 
Laughing on the bus playing games with the faces 
She said the man in the gabardine suit was a spy 
I said be careful his bowtie is really a camera 

Toss me a cigarette I think there's one in the raincoat 
We smoked the last one an hour ago 
So I looked at the scenery she read her magazine 
And the moon rose over an open field

Kathy I'm lost I said though I knew she was sleeping 
I'm empty and aching and I don't know why 
Counting the cars on the New Jersey Turnpike 
They've all come to look for America 
All come to look for America
 
(Paul Simon)

RSS 2.0