Beaucoup plus facile

I helgen jobbade jag på ett trettioårsparty. Det gick faktiskt bra för att vara första gången jag arbetar i den branschen. Jag hällde upp champagne, plockade undan skräp, ställde fram rött och vitt och rosé och öl, ställde fram mat och fyllde på mat, gjorde kaffe, serverade avec och så vidare. När jag inte hade någonting att göra hängde jag med kocken som visade sig vara ungefär i min ålder. Vi stod nära grillen i ett försök att glömma bort septemberkylan och pratade om Grekland och joggingskor. Efter passet var jag några hundralappar rikare, men trött som en bebis. Jag somnade med en mikrovärmd vetesäck på min onda ländrygg.
 
Universitetsstudierna går bra. Jag är nöjd med första veckan. Igår lunchade jag med Nene från Senegal som jag trodde var ungefär 25 men som visade sig vara gammal nog att vara min mamma. Hon är väl ung i sinnet eller så är jag oroväckande lillgammal (jag tror mest på det förstnämnda faktiskt).
 
I vilket fall som helst så pratar hon bättre franska än svenska så jag fick mig en riktig omgång i det franska språket. Som grädde på moset pratar hon väldigt snabbt med den där speciella afrikanska franskan. Jag kan sitta på en föreläsning och tycka att jag hänger med riktigt bra i det som sägs, men när det kommer till att faktiskt tillämpa språket i vardagssituationer så kan jag säga såhär: FYFAN vad det är svårt. I alla fall innan det lossnar, hur det nu känns.
 
Idag då: klockan 15.00 är det dags för grammatik, så jag ska dricka upp kaffet och bege mig så småningom. Ikväll slutar jag klockan 20.00. Mjäääk.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0