Restaurangtårar

Jag har haft en utomordentligt trevlig helg, om jag bortser från min plötsliga meltdown som jag fick i fredags när jag tillsammans med min syster och mamma avnjöt en trevlig lunch på museirestaurangen på Medelhavsmuseet. Helt plötsligt började jag störtgrina när vi satt och pratade om utbildningar och framtidsplaner, vilket för mig var både överraskande och pinsamt. Det verkar som att dessa samtalsämnen är känsliga områden just nu, de känns ungefär lika pedagogiska och givande som ändlösa och gråa träsk, just eftersom jag har ungefär noll koll på vad jag vill göra av mitt liv egentligen. Ofta har jag känslan av att jag står och stampar och inte utnyttjar min fulla potential. Det är i och för sig inte så konstigt att hamna i de tankebanorna när det är jag själv som har ansvaret att strukturera upp mitt liv, och inte en random schemauppläggare som på gymnasiet och typ, hela mitt liv innan det.
 
I morgon ska jag upp och iväg och vara ute och ha saker och ting att göra hela dagen. Det mår jag bra av.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0