Pula

 
Kroatien var så otroligt vackert. Turkost och klart vatten. Skummet från vågorna när de bröts mot de dramatiska klippformationerna. Ibland finns det så mycket skönhet här i världen så att man blir alldeles matt. Jag var ett med havet.
Vi bodde hos en gullig kroatisk äldre dam vid namn Palmira. Hon gav oss egenodlade tomater och fikon från trädgården. Vi strosade runt i stan och åt en och annan pizza. Men för det mesta lapade vi sol och hoppade ner i det saltsvalkande havet.
Det har varit så mycket miljöskiften för mig den senaste tiden. Från plats till plats till plats. Jag är ganska utmattad nu. Jag märkte det inte ens förrän karusellen stannade. Jag satt ner och mediterade och helt plötsligt märkte jag att tårarna rann. Det kändes så skönt och frigörande på något vis, att liksom gråta. I höst lämnar jag två gosiga katter och 21 års trygghet. Man vet vad man förlorar, men man vet aldrig vad man vinner. Så är det att lämna det gamla och kasta sig in i det nya. Det är bara att acceptera, prova och se hur det går.
Alla dessa tankar dansade inom mig medan jag blickade ut över det Adriatiska havet. Det är som att sinnet aldrig riktigt tar semester, egentligen.
 

Att möta det som känns svårt

 Sanningen renar, men den är inte alltid smärtfri. Men bara för att sanningen också kan göra ont, så blir den inte mindre sann eller renande för det. Det kanske är så att rening ska vara lite smärtsam ibland. Som en juicedetox man får huvudvärk av de första dagarna när kroppen rensas på gifter. Kanske är det som att gå på glödande kol som gör så helvetes ont, men det känns skönt efteråt, en värme som liksom sprider sig upp från fötterna genom benen ända till ens hjärta.
 
Det här är den jag är. Och det får för tusan göra hur ont som helst, för det är den sanna vägen.

Att byta perspektiv

 

Förening

 

Milstolpe

 
Det är alltså det här som händer i höst. I september åker jag till björkarnas stad och påbörjar mina juridikstudier! Det är ju en otroligt gedigen utbildning, så jag är jätteglad att jag kom in. Men det är bitterljuvt. Jag trivs väldigt bra här i Stockholm, och samtidigt är jag peppad på att bygga upp en ny tillvaro i en ny stad, påbörja ett nytt kapitel. Hej älven, hej alla renar och hej kylan. Ska köpa mig ett riktigt bra underställ.

RSS 2.0