Björkarnas stad

Björkpollen landar i mitt hår när jag svischar genom stan på cykeln. Genom campus, längs Ö.K, uppför Gammliabacken. Varje gång jag ska cykla nerför Svingen så brukar jag stanna en stund och beundra det bergiga landskapet (för det är ju tämligen platt hemma i Stockholm). Den silverskimriga Umeälven böljar. Luften är synnerligen frisk och är liksom fullpackad med, ja vad ska man säga... luft. Vattnet är i särklass det godaste jag har druckit.
 
Jag har gått på sittningar och skålat och skrålat på det mest studentikosa sätt. Jag har dansat mig svettig och tagit många shots för de kostar bara tio kronor styck. Jag har, efter den svettdränkta dansen, gått ut för att hämta luft, blickat upp mot den nattsvarta skyn och sett små ljusstrimmor i lustiga formationer, aha, det är norrsken.
 
Sakta men säkert börjar jag förstå hur samhället är uppbyggt. Jag grottar ner mig i det byråkratiska, ålderdomliga och lite fyrkantiga språket och undrar varför det juridiska språket måste vara aningen byråkratiskt, ålderdomligt och fyrkantigt. Jag kommer fram till att det här med att plugga juridik, det är lite grann som att lära sig ett nytt språk. Slår upp paragrafer i lagboken och försöker greppa det jag läser. Känner att jag håller på att utveckla något slags nitiskt karaktärsdrag då det alltid finns rum för vidare tolkning. Det är som att cirkeln sällan sluts i många rättsliga fall, och man finner ett stort antal gråtoner mellan rätt och fel.
 
Såvitt jag kan bedöma just nu så känns det här rätt. Det som känns mest rätt är staden och människorna, jag har ju inte hunnit börja plugga så mycket än med alla dessa förnedrande nolleaktiviteter. Omställningsprocessen får ta den tid det tar. Jag ger detta en ärlig chans.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0