Konstiga dagar

Det började där någonstans.
 
Jag ränner runt och gör faktiskt saker efter a whole lot of nothing.
Äter pannkakor på kalas, pussas vid Glasbrukssjön, känner så himla mycket.
Dricker vin klockan tre på eftermiddagen någonstans i en trädgård nära Gärdet.
Åker någon Extremeliknande sak fast jag är sjukt höjdrädd.
Dansar i ett folkhav. Himlen öppnar sig när Kent spelar.
Går på en fest med utbytesstudenter. Jag känner inte någon och alla snackar om politik och jag tragglar mig fram med min franska.
 
Exponering.

Lay your head where it burns even though it hurts

 
För mig har mindfulness + yoga + kognitiv beteendeterapi verkligen varit en vinnande kombination.
Mindfulness för att den får mig att lugnt acceptera verkligheten som den är just nu.
Yoga för att den gör att allt känns holistiskt och gränslöst, uppvärmt och upplyst.
KBT för att den hjälper mig att tänka konstruktivt och balanserat kring gråtonerna i världen.
 
När jag gick hem i den ljumma sommarkvällen kändes stegen helt plötsligt så lätta.
 
 

2014

 

  • Worth
  • Revelations
  • Fulfilling relationships
  • Stretching
  • Leaning into fears
  • Daily sweat with a smile
  • Water
  • Sun
  • Being a catalyst
  • Dreaming
  • Creating
  • Building
  • Walking with certainty
  • "What ifs"
  • Potential
  • An open road that winds up a mountain top.

Gott nytt

 
 
 
År 2014 ringdes in hemma hos Astrid i Danderyd. Jag bar partyhatt och smuttade champagne som sig bör på självaste nyårsafton. Vi åt en god middag, skålade, umgicks och dansade. En riktigt strålande och glittrig afton! Jag fick både krama om dessa babes och pussa min Johan vid tolvslaget och sedan blev det dans och lite snurr i huvudet. Och denna dag är väl lite ångestladdad, som den 1 januari alltid är, men efter en god natts sömn är jag redo att bita tag i 2014 på allvar.
 
Föregående år var mycket utvecklande och givande. Inga större tragedier lyckligtvis, bara en lätt identitetsförvirring som lurar lite i bakgrunden (och den egentliga frågan är väl om det finns någon som är tjugo något som har vägen utstakad för sig). Jag önskar jag kunde få ett hum om mina intressen, mitt val av utbildning etc etc etc. Jag känner mig lite som en sådan där modellera, och jag vet inte riktigt vilken form jag ska anta. Men jag är otroligt optimistisk om att det kommer visa sig tids nog. Man får dansa, klappa gosiga katter och gå ut och jogga så länge.
 
Hej 2014.

En pytteliten comeback

Heeeeej! Och jag är tillbaka!!! Typ!! Jag tänkte att det kunde vara en bra grej att återuppta bloggandet. Här har jag inte tittat in på flera månader, och även då var bloggandet sporadiskt. Jag har saknat att blogga, det här att liksom sitta ner och skriva av sig och landa i sina tankar. Jag vet inte varför jag slutade, jag antar att jag hade mycket att tänka på, eller jag "pallade" typ inte. Jag har haft en ganska händelserik och bloggfattig period i mitt liv. Men nu tänkte jag att det var dags för ett litet experiment: att skriva här lite då och då. Vi får se.
 
Jag kan ju börja berätta vad jag har haft för mig på sistone. Det är lite olika grejer. Jag och Johan har följt varandra genom fyra årstider (snart firar vi ett halvår tillsammans <3). Jag har gått klart franska II, skrivit B-uppsats och inbillat mig att jag har blivit bättre på detta språk. Jag har jobbat på folkhälsoinstitutets konferens och blivit erbjuden en praktik på IANPHI:s sekretariat på Emory University i Atlanta, Georgia (vilket är en ära i sig, tyvärr lutar det mot att jag inte kan åka, inte så bra timing helt enkelt och mitt hjärta brister lite, men förhoppningsvis kommer fler chanser). Jag har fyllt tjugo år och fått födelsedagspresenter, bland annat en Sodastream.
 
Och det var väl ungefär det. Äh jag venne om det här med bloggandet är min grej längre. Nu går jag och fortsätter måla på min sjöhäst.

ainsi s'est dissipé le voile heureux de nos jours


Våffeldagen utan våfflor

Tänk vad tiden bara flyger förbi egentligen! Snart är det påsklov.
Mina lov känns aldrig välförtjänta längre. Dagarna flyter ihop.
Men jag har det väldigt bra på det stora hela. Jag är tacksam för allt.

Spunk

 
Ååh... Jag hittade en gammal konversation emellan oss forna arbetskamrater. Enirojobbet alltså, så mysigt var det!

Trenchie

 
 
Igår fyndade jag en trench coat från Tommy Hilfiger för 595 kr på second hand! Jag har varit på jakt efter en trench coat i en ljus, neutral färg i ett bra tag nu. Anledningen till vilken jag har velat ha en trenchie är för att jag blev som såld när jag såg Audrey Hepburn i en beige, fin trench coat i Breakfast at Tiffany's.
Och så hängde den bara där, len, ljus, fin och välsydd, och jag tänkte, varför inte? Kul att fynda något som i vanliga fall kostar 3000 - 4000 spänn i nyskick. Jag som äger så många lågbudgetplagg och endast kommer i kontakt med märken som Tommy Hilfiger, Ralph Lauren och Massimo Dutti när mamma har köpt plagg därifrån som hon själv inte är nöjd med och därför ger till mig. Fattig student utan sommarjobb - c'est moi!
 
 
Nu ska jag sätta igång med dagens förpliktelser. Alltså läsa Le Colonel Chabert och grammatik, leta sommarjobb som sagt, städa, mejla, gymma (yay) etc etc etc. Ikväll ska jag dricka te och mysa med Steffi Peffi!

Bara para

Här är en bild på mig och en paranöt. Det är nog min absoluta favoritnöt.
 
Jag var nyss och åt lunch med mamma och en folkhälsovetare. Det var mycket intressant då jag har funderat på att plugga folkhälsovetenskap i framtiden. Ingenting är hugget i sten än, men i alla fall! Hon erbjöd mig också att få vara värdinna på en folkhälsokonferens i maj, det skulle vara väldigt exciting!
 
En annan rolig nyhet är att jag blev anställd på Ugrades kids!
 
Jag tror jag kan ha kommit ett steg längre i att bestämma uppsatsämne också. Det blir något i Colette-écriture féminine-hållet. 
 
En sak jag längtar efter: våren. Solen tittar fram ibland men det är fortfarande iskallt.
 
Nu: plugg! Puss!
 
 
 

Restaurangtårar

Jag har haft en utomordentligt trevlig helg, om jag bortser från min plötsliga meltdown som jag fick i fredags när jag tillsammans med min syster och mamma avnjöt en trevlig lunch på museirestaurangen på Medelhavsmuseet. Helt plötsligt började jag störtgrina när vi satt och pratade om utbildningar och framtidsplaner, vilket för mig var både överraskande och pinsamt. Det verkar som att dessa samtalsämnen är känsliga områden just nu, de känns ungefär lika pedagogiska och givande som ändlösa och gråa träsk, just eftersom jag har ungefär noll koll på vad jag vill göra av mitt liv egentligen. Ofta har jag känslan av att jag står och stampar och inte utnyttjar min fulla potential. Det är i och för sig inte så konstigt att hamna i de tankebanorna när det är jag själv som har ansvaret att strukturera upp mitt liv, och inte en random schemauppläggare som på gymnasiet och typ, hela mitt liv innan det.
 
I morgon ska jag upp och iväg och vara ute och ha saker och ting att göra hela dagen. Det mår jag bra av.

Mars

Väldigt busy vecka!
 
Måndag
Stor redovisning om den tyska och engelska romantiken inom litterära strömningar. Jag glömmer hela tiden att jag har gått nästan halva Franska II. Det känns fortfarande som att jag inte har kommit in i den här kursen än.
 
Tisdag
Pratar om det franska skolsystemet och elektroniska cigaretter på Talad franska.
 
Onsdag
Tre timmars grammatik på morgonen (jag dör under lektionen och återuppstår när den är slut). Jobb med Eventhjältarna på ett mediaevent, kul! Serverar snittar från brickor tunga som jag-vet-inte-vad. Jag har så ömma armar idag...
 
Idag är det torsdag och jag ska snart iväg på arbetsintervju på Upgrades. Önska mig lycka till!
Sen ska jag begrava mig hos Johan efter den här händelserika veckan. Puss!

Värme

 
Hej. Jag sitter och kollar igenom gamla bilder från Thailand och känner ett sting i hjärtat av längtan efter sand, sol, värme och så vidare. Det kan kanske ha något att göra med att jag sitter här och fryser häcken av mig i denna igloo. Värmeisolationen fungerar inte så bra i mitt hus.
 
Jag måste dock säga att efter att ha provat att åka slalom för första gången i mitt liv så tror jag att jag har kommit ett steg närmare att uppskatta vintern. Det var SÅ KUL. Det gick fort, och fastän jag ramlade ett antal gånger så var det både avkopplande och njutbart. Det blir definitivt någon skidresa i framtiden när jag har lärt mig behärska skidorna ännu bättre.
 
Nu måste jag fortsätta med franskplugget. Jag har inte så mycket till "sportlov" egentligen. Puss.

Homemade


"Kreativitet är en dans mellan stimulans och reflektion"

 
Jag måste säga att detta påstående stämmer ruskigt bra. Jag lyssnade på ett radioprogram medan jag sprang på löpbandet nu i torsdags. Det handlade om nyttan med att vara uttråkad.
 
Känslan av tristess försöker alla undvika. Ingen gillar att ha tråkigt, när det liksom kryper i hela kroppen av frustration och rastlöshet. Det är ofta då man sätter igång med ett projekt av något slag.
 
Fast i och med att datorer och smartphones har blivit mer inkorporerade i vår vardag så har också denna känsla blivit mer sällsynt. Jag kommer ihåg hur tråkigt jag brukade ha i min barndom, och hur mycket jag fruktade att vara sysslolös. "Jag har tråååååkigt" brukade jag säga till mina föräldrar. "Men hitta på någonting då" var svaret jag fick, och då gick man och försökte hitta på någonting. Men detta någonting hade ingenting med datorer och smartphones att göra. Man gick till en kompis, satte sig och ritade, bakade eller kastade boll. Man gjorde någonting med händerna.
 
Idag sitter nästan allt i huvudet. Man surfar på internet, vandrar i de oändliga Youtubekorridorerna eller scrollar igenom news feed på Facebook. Det är reptilhjärnan som får säga sitt om saken; man väljer alltid den närmaste vägen till underhållning i syfte att så fort som möjligt bli av med tristessen som växer i kroppen.
 
Jag känner mig ofta överstimulerad; jag känner ofta att jag måste ge mig själv tid att reflektera för att simma tillbaka upp till ytan. Ibland blir det för mycket Instagram, Facebook eller Youtube så att det snurrar i huvudet. Det är då djupare tankar poppar upp. "Vad håller jag på med?" och "Rymmer jag från de tankar som alltid finns där, men som blir mer synliga under de stunder då jag har som mest tråkigt?".
 
Nuförtiden är underhållningen mer lättillgänglig, men också mindre hållbar. Vi kräver mer och mer av lättare nöjen och struntar i de intressen som skulle kunna ge oss långsiktig mening.
 
Jag vet inte om det är såhär för alla eller om alla ser det på det här sättet. Förmodligen inte. Men ibland känns det såhär för mig, att det liksom är lite synd att det mesta känns så ogripbart och abstrakt, om man inte själv väljer att skifta fokus. Vad som pågår inuti dataskärmen kan ju egentligen aldrig ersätta det som pågår utanför köksfönstret.

Rak

 
Provar på det här med raklugg. Den är sned i vanliga fall. 

Johan

 
Det här är en bild på en man som har världens vackraste hjärta. Och han råkar vara min.
 

Den halvfärdiga himlen

Tisdag. Ännu en dag i sysslolös limbo. Där ljög jag, jag är inte fullständigt sysslolös, snarare pliktlös (fram till den tjugoförsta januari då det blir nya tag på allvar).
Planer: jag ska bege mig ut i snöovädret och ta bussen (som förhoppningsvis avgår). Läkarbesök. Hämta ut min medicin (som jag äntligen har börjat trappa ned på, gudskelov). Fika med min pojkvän och se på anime. Vi håller på med Death Note som är sjukt psykologisk och ruggig, men inte mindre sevärd för det.
Jag ser fram emot att få komma igång på allvar med plugget, träningen, jobbet etc. Fast jag förtjänar en eloge som har köpt gymkort och varit där ett antal gånger. Känns som om jag redan har fått energi. Hurra!

Gläns över sjö och strand

Jag och min beb.
 
Jag mår fortfarande inte så bra. Pencillinet har fungerat helt ok men inte toppen. I dag var i alla fall första dagen jag vaknade utan att behöva Treo på morgonen för att ens fungera som människa.
I skrivande stund har jag egentligen en jäkla hemtenta att göra som är så fucking boring att jag kollapsar inombords. Dessutom får jag ont i ryggen av att sitta så mycket framför datorn.
Denna misär till trots mår jag toppen, för jag och Johan har gått och blivit ihop liksom. Känns fantastiskt, och väldigt konstigt att inte vara singel längre. Men jag håller på att anpassa mig.
Nu ska jag fortsätta jobba för herrans gubbar...

Sjukis

Rackarns gubbar. Jag har åkt på en jobbig urininfektion. Alltså en sådan där infektion när man är konstant kissnödig och öm, kissar blod, har feber och äter antibiotika. So much fun. :(

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0